Vid ett dödsfall i Sverige så använder vi vår arvsrätt för att skydda släktingar och arvingar. Arvsrätt visar klart och tydligt vem som ska ha vad och i vilken ordning man har rätt att ärva. Kortfattat; om en man avlider och lämnar efter sig två stycken barn samt en äkta maka så kommer kvinnan att ärva med fri förfoganderätt medan barnen kommer att få vänta på att få ut sin arvslott. Skulle mannen i fråga haft ett barn sedan tidigare – men en annan kvinna – så kommer detta särkullsbarn (som den juridiska termen är) att få sin del utan att behöva vänta. Vidare så kan säga att släktingar, exempelvis syskon och eventuella föräldrar också kommer att få en del av kvarlåtenskapen och hur detta ser ut kommer alltså att bestämmas av vår svenska arvsrätt.
Trots detta så dyker det ändå upp konflikter kring fördelningen av arv och här kan vi först och främst klargöra en sak innan vi fortsätter; nämligen känsloperspektivet. Vid alla dödsfall så kommer de efterlevande att ha stora känslor inom sig och det är i många fall dessa som visar sig då det handlar om bråk kring ett arv; kort sagt – vissa känner sig förfördelade och det är till stor del de stora känslorna – sorg och vanmakt – som är boven i dramat. Därför brukar de flesta konflikterna blossa upp rejält för att sedan – i takt med tiden och känslornas dämpning – kunna lösas med hjälp av samtal.
Med detta sagt kan vi återgå till arvsrätt och hur denna kan skapa friktion och bråk gällande arv. Som ett känt exempel på detta kan vi här nämna ett i dagsläget aktuellt ämne – Stieg Larsson och hans kvarlåtenskap. Då denne – numera världskända – författare avled så hade han och hans sambo nämligen inte så mycket pengar och gemensamma ägodelar. Man levde lite på marginalen och Stieg hade precis fått sitt manusskript antagit av ett bokförlag då han hastigt avled.
Det manus han lämnat in och som antagits av förlaget Norstedts var det som senare skulle bli Millenniumtrilogin och som blev en stor världssuccé i form av både böcker och sedermera även filmer i både Sverige och Hollywood. Så långt är alla med – alla har någon gång stött på namnet Lisbeth Sahlander, eller hur?
Fallet Larsson fortsätter fascinera
Det som dock ställt till det är vår arvsrätt i förhållande till Stieg och hans sambo. En sambo han levt tillsammans med i över tjugo år men som trots detta inte fick rätt att förvalta kvarlåtenskapen enligt vår arvsrätt – en kvarlåtenskap som istället (i och med att inga barn fanns) tillföll hans bror samt hans far. Två personer som – enligt Stiegs sambo – huvudpersonen haft ringa kontakt med genom åren.
Här kan man tycka att vår familjerätt och arvsrätt borde varit mindre stelbent och ge kvarlåtenskapen – flera hundratals miljoner kronor! – till sambon istället för släktingarna; men på den punkten är lagen obeveklig. Hade Stieg skrivit ett testamente så hade saken sett annorlunda ut och detsamma om de hade varit gifta – men som det är nu så är det brodern och fadern som enligt lag är de rättmätiga arvingarna.
Tycka vad man vill om den saken – men det är ett tecken på att vår svenska arvsrätt är konsekvent och – på gott och ont – rättvis.
Andra inlägg
- Advokatbyråer inom Södertäljes rättsvärld
- En blick på Stockholms hälsokontroller
- Arvstvist – när arvet blir en fråga om rätt eller fel
- En vacker minnesplats med gravstenar i Stockholm
- Varför en våldtäkt i Göteborg måste adresseras med kraft
- Hyra buss i Stockholm för alla tillfällen
- Optikerns roll för skarp blick och klar syn
- Advokat i Solna – bemästrar många uppgifter
- Ha kul och ät gott på museum i Stockholm
- Frågor om familjerätt i Örebro