Så räddar ni relationen

16 Jan 2021

Parterapi är en trygg plats att få stöd och hjälp i sin relation. Med en professionell samtalsterapeut får ni möjlighet att prata ut, förstå varandras känslor och lösa problem ni upplever.

Det finns en romantiserad bild av hur det är att vara i ett förhållande. Filmer och sociala medier bidrar till att få oss att tro att det enda som existerar i en relation är de fina ögonblicken. Som till exempel när ni firar jubileum, när ni överraskat varandra med frukost på sängen eller när ni myser i soffan en lördagskväll. Förhållanden är mycket mer än så, och alla som har varit i ett kan nog skriva under på det. Förutom lördagsmyset innehåller det ingredienser som missförstånd, bråk och kompromisser. Ibland är det svårt, för att inte säga omöjligt, att reda ut på egen hand. Då kan parterapi vara väldigt användbart för många. Tillsammans med en professionell terapeut ges ni möjlighet att i lugn och ro att tala ut och hitta lösningar på era problem.

Kommunikation är nyckeln

Ofta är det på grund av att kommunikationen har brustit som par väljer att gå i terapi tillsammans. Det är ingenting ovanligt. Många tycker kanske att “det är väl bara att prata med varandra”. Men alla som har haft det kämpigt i ett förhållande vet att det inte är så enkelt. Då måste man hitta verktygen för en kommunikation som passar just er. Men man måste också kämpa för det. Parterapi kan vara den väg ni behöver för att rädda relationen. Läs mer om parterapi på denna hemsida: elmund.se

Vad innebär en vårdnadstvist?

12 Jan 2021

Det sker oftast när barnets föräldrar bestämmer sig för att separera, att frågan plötsligt uppstår. Vem får barnen? Detta är ju en ganska absurd frågeställning, men trots det svårlöst.

Vad som varit självklart i diskússioner tidigare har plötsligt glömts. Det är inte ovanligt att båda föräldrarna vill ha barnen hos sig. Då har man plötsligt hamnat i en vårdnadstvist. Många tror att det alltid är fallet vid en skilsmässa. Men om båda föräldrarna är överens behöver det inte alls bli så. Genom rättsprocessen är det meningen att man ska komma överens om hur tiden ska delas upp. Detta kan försvåras av att den ena föräldern av någon anledning vill ha ensam vårdnad. Ibland är det befogat, ibland inte. Som förälder kan man inte förlora rätten att träffa sina barn även om man förlorar vårdnaden. Det vill säga att barnen inte får bo hos båda.

Barnens röst

Får då inte barnet ha ett ord med i saken? Det beror lite på. Bland annat hur gammalt barnet är. Men givetvis får de tycka. Men hur mycket vikt som läggs vid det är som sagt beroende på mognad. En fyraåring till exempel förstår inte helt vad som pågår. Men en förälder kan även påverka barnet på ett eller annat sätt att säga det som föräldern önskar. Ibland kan barnet känna att de sviker när de väljer den ena eller den andra. Så det är viktigt att ta i beaktande hur barnet mår och uppför sig, och allt för att göra det är för barnets bästa. Mer info om vårdnadstvister hittar du här: vårdnadstvistt.se

Hur går man vidare efter en vårdnadstvist?

29 Oct 2019

En vårdnadstvist är jobbig, psykiskt och fysiskt. Men när vårdnadsfrågan väl är avgjord måste man gå vidare och lämna det svåra bakom sig.

Det är få som går ur en vårdnadstvist utan att känna sorg, oavsett om man vunnit eller förlorat vårdnaden. De flesta vårdnadstvister slutar dessutom med att rätten dömer till fortsatt gemensam vårdnad, varpå vårdnadstvisten egentligen kan sägas inte ha tjänat något till. Kan man undvika en vårdnadstvist är det förstås bra, men ibland är det kanske det enda sättet att komma över en konflikt som känns olöslig.

Varför uppstår en vårdnadstvist?

En vårdnadstvist grundar sig på att en av föräldrarna anser att den andra föräldern inte bör delta i vårdnaden om det gemensamma barnet. Skälen till detta kan variera, men det är vanligt att man anser att den andra föräldern till exempel smiter undan ansvar och gör det svårt att diskutera och komma överens kring vårdnaden. Men skälen kan också vara rena hämndkänslor, man känner sig sviken av sin före detta och vill inte ha något mer med honom eller henne att göra, varpå man sker ensam vårdnad.

Om man frågar en advokat eller en domare skulle de nog säga att det påbörjas alltför många vårdnadstvister i Sverige. Man måste ha synnerligen goda skäl för att få ensam vårdnad i Sverige, eftersom utgångspunkten enligt svensk lag alltid är att vårdnaden ska vara gemensam, för barnets bästa.

När konflikten inte tar slut

Visst är det bästa för ett barn att växa upp med båda sina föräldrar och träffa dem regelbundet. De allra flesta barn i Sverige får också en sådan uppväxt, oavsett om föräldrarna separerat eller inte. Även många vårdnadstvister som avgörs till en av föräldrarnas fördel brukar få ett lyckligt slut tids nog, när föräldrarna kommit överens om umgänget. Men tyvärr finns det också vårdnadstvister som aldrig tycks ta slut, trots att domstolen fällt ett avgörande. Vissa föräldrar kan helt enkelt inte släppa konflikten.

En vårdnadstvist kan enligt psykologer liknas vid ett trauma, och för den som är mitt uppe i den innebär den stress och oro dygnet runt, i en period som kan vara längre än ett år. Oron och stressen över att förlora vårdnaden och därmed inflytandet över barnets uppfostran förstärks av den oro man känner för att barnen under själva processen ska påverkas negativt av att föräldrarna är osams. De flesta föräldrar försöker nog att undanhålla för barnen att man är inblandad i en vårdnadstvist, men väldigt få lyckas, och framför allt har man svårt att dölja hur dåligt man mår själv.

Ömsesidig respekt för barnens skull

När en dom väl är fälld så måste föräldrarna försöka rätta sig efter den. Om en förälder tilldelats ensam vårdnad kan det vara lätt för denne att tänka att den andra föräldern är ute ur ens liv, men det är inte så det fungerar. Ett barn har enligt umgängesrätten rätt att träffa den andra föräldern regelbundet, och att inte respektera den rätten kan sluta med att man själv blir av med vårdnaden.

Det gäller alltså att efter en vårdnadstvist, oavsett hur den avlöpt, försöka hitta vägar som gör att ens barn får den bästa möjliga uppväxten sett till de nya förhållandena. Man måste kanske inte försonas, en i alla fall finna en överenskommelse med den andra föräldern om hur umgänget ska se ut. Hyser man agg mot den andra föräldern måste man för sitt barns skull försöka göra sig kvitt de känslorna, till och med genom terapi om så behövs. Annars blir livet efter en vårdnadstvist svårt både för en själv och för barnet.

Läs mer på https://www.vårdnadstvist.nu/

Kan det vara en fördel att vara ensamstående?

8 Feb 2019

Att vara ensamstående har länge setts som ett undantag, något man råkar bli mot sin vilja och en situation man måste ta sig ur fort. Men tiderna förändras, och i och med att separationer och skilsmässor ökat så har därmed också antalet ensamstående  i statistiken stigit, både med och utan barn. Sakta men säkert har således samhällets attityd till att vara ensamstående förändrats, och numera är det väl ingen som höjer på ögonbrynen när man säger att man är ensamstående och trivs med det.

För det är så klart lättare att trivas med något när man inte behöver känna sig stämplad av sin omgivning. I alla tider har det funnits människor som trivts bäst med att klara sig på egen hand. Därmed inte sagt att man inte vill ha relationer eller ens barn, men det ena behöver ju inte utesluta det andra. Många föräldrar som blir ensamstående upplever att själva omställningen är jobbig, men att man till slut anpassar sig, accepterar och till sist uppskattar sin nya livssituation. Att vara ensamstående kan faktiskt innebära flera fördelar.

Bättre kontakt med barnen

I en kärnfamilj är det lätt att vardagen blir slentrian. Man går upp och går till jobbet och skolan, ses vid middagen och sedan tillbringar alla kvällen var och en för sig. Kanske blir semestern den enda chansen så man verkligen ser varandra, utanför vardagslunken.

Har man barnen varannan vecka intensifieras umgänget, enligt många ensamstående som har barn. Tiden med barnen känns värdefullare och det märks även på barnen. Man blir måna om att umgås och hitta på saker tillsammans och man får även tillfälle att sakna varandra de veckor man inte ses. På det stora hela kan det faktiskt bli berikande för relationen mellan barn och förälder.

Lättare att göra karriär

Är man ensamstående rår man om sig själv och lär sig stå på egna ben. Man har tid att lägga fokus på arbete och därmed lättare att göra karriär. I dagens moderna samhälle där man både förväntas ha ett välbetalt jobb, bra kontakt med barnen och ett rikt kärleksliv upptäcker många att det är tre saker som inte låter sig kombineras så lätt. I stället för att offra arbetet för att rädda relationen, något som tidigare var vanligt bland kvinnor, väljer allt fler nu i stället att bli ensamstående och satsa på sin karriär. Har man barn hos sig varannan vecka kan man då ta det lite lugnare med jobbet och sedan köra för fullt de veckor man är ensam. Man utvecklas i sitt yrke och presterar bra utan att stressas ihjäl.

Ett rikare kultur- och nöjesliv

Är man solokvist varannan vecka och helg har man, särskilt i en storstad, gott om tid att leva ”singelliv”. Man kan gå på krogen, på bio, på restaurang och så vidare precis när man själv vill det, med vänner eller på egen hand. Samtidigt har man ett regelbundet familjeliv varannan vecka. För de som klarar att bolla dessa roller, vilket så klart inte alltid är så lätt beroende på jobbtider, inkomst och så vidare, kan det bli fantastiskt att vara ensamstående och man får så att säga det bästa av två världar.

Alla vinner

Helt klart är att det inte längre ses som konstigt eller udda att vara ensamstående. Tvärtomupptäcker allt fler fördelarna med att kunna rå om sig själv och lära sig stå på egna ben, samtidigt som man har regelbunden kontakt med sina barn. När det fungerar bra kan en olycklig separation förvandlas till något som alla tjänar på, såväl barn som deras föräldrar.

Är det lättare att vara ensamstående i storstad?

8 Feb 2019

Att bli ensamstående efter en lång tid av tvåsamhet, med eller utan barn, kan vara en omtumlande upplevelse. Det är lätt att man blir desorienterad i tillvaron och tappar fotfästet en smula. Ofta känns

det svårt och konstigt att bara ha sig själv som enda sällskap och många känner sig ensamma och ledsna, oavsett om man tagit beslutet att bryta upp eller om man blivit lämnad. Känslorna av ensamhet och nedstämdhet kan göra att det känns svårt att veta hur man ska gå vidare.

Bättre umgänge med barnen

Det är dock mycket viktigt att man aktivt försöker komma loss och fundera ut hur livet som ensamstående ska bli. Har man barn har man ju halva tiden utstakad, ena veckan har man hand om och umgås med barnen, nästa vecka är man själv. Många föräldrar som blir ensamstående blir det just på halvtid; det är numera mycket ovanligt att den ena föräldern efter en separation inte vill ta något ansvar för eller träffa sina barn. Många ensamstående uppger att de känner att kontakten med barnen både blivit bättre och lättare efter separationen, man har dem på egen hand och kan utveckla en djupare personlig relation till dem. Många uppger också att umgänget känns mer meningsfullt och att man i större utsträckning umgås och hittar på saker tillsammans med barnen än att ”bara vara”.

En ny tillvaro att vänja sig vid

Så är det då veckorna, dagarna eller för en del till och med månaderna utan barn. Veckor som för många blir långa och trista. Dessa veckor är dock oerhört viktiga, och ska ses som en möjlighet att bygga upp ett liv på egen hand, oavsett om man tänker sig att senare hitta en ny partner eller inte. Att hitta nya intressen, eller att passa på att utveckla ett befintligt intresse, kan vara just det. Att gå med i en bokcirkel, ett korplag, ta en språkkurs eller lära sig spela trumpet; allt är exempel på aktiviteter där man både utvecklas personligen och träffar nya människor, något som ofta även lär en något nytt om sig själv.

Lättare att hitta ett sammanhang i storstad

Ser man till utbudet av möjligheter att leva olika typer av liv, så är det så klart betydligt ”lättare” att vara ensamstående i en storstad. Här finns restauranger, museer, konserter och teaterföreställningar, sportevenemang och allt möjligt annat. I Stockholm behöver man inte sitta sysslolös en minut om man inte vill, och för många som precis blivit ensamstående är det en välsignelse som bryter känslan av isolering. Är man ute efter att träffa någon ny är chansen naturligtvis även större i en storstad som Stockholm än i en glesbygd.

Att vara ensamstående på en mindre ort

I en mindre stad eller by kan det kännas svårt att separera och sedan bygga upp ett eget liv. Kanske är vännerna gemensamma med den före detta partnern och vissa kanske man helt tappar kontakten med. Detta kan naturligtvis inträffa också i en storstad, men där har man ju samtidigt betydligt större möjligheter att hitta nya vänner och sammanhang.

I värsta fall kan man bli helt isolerad som ensamstående i en mindre ort. I sådana lägen kan det vara svårt att veta vad man ska ta sig till, särskilt om man har barnen varannan vecka. Men för de flesta brukar det lösa sig. Hur liten en ort är brukar det alltid finnas någon sorts föreningsliv eller kultur på orten. Kanske får man sluta vara kräsen och engagera sig eller delta i det som erbjuds, eller så får man dra igång något själv utifrån sina egna intressen. Med tiden vänjer man sig vid livet som ensamstående och stärks i tron på att vara själv. Och förr eller senare träffar man någon ny, om det är det man vill.

Att vänja sig vid livet som ensamstående

8 Feb 2019

Det finns många sätt att vara ensamstående. För en del kanske det är ett naturligt tillstånd, de har aldrig haft ett förhållande som varat längre än några månader, aldrig flyttat ihop och skaffat barn med någon och så vidare. Kanske drömmer de om tvåsamhet, kanske är de fullt tillfreds med tillvaron och reflekterar knappt över hur det är att leva på egen hand. Kanske kallar de sig hellre ”singel” än det lite deprimerande ”ensamstående”, om de nu över huvud taget känner ett behov av att etikettera sig.

Sedan finns det de som plötsligt finner sig stående utan partner efter år av samboende och kanske familjebildande. För den som vant sig vid att leva i ett parförhållande kan omställningen bli dramatisk och skapa en känsla av att ha förlorat fotfästet. Översvallande känslor av ensamhet och ångest är vanligt i början efter en separation. För par med barn blir perioderna då man är ifrån dem långa som år, och många upplever en känsla av att ha svikit barnen, sig själv och sin familj.

Det blir bättre

Men det ljusnar alltid, och det är viktigt att komma ihåg att hur nattsvart det än kan kännas precis

efter en separation eller en skilsmässa så är även livet som ensamstående något man vänjer sig vid. Därför ska man inte i panik börja se sig om efter en ny partner utan försöka att i stället acceptera att leva på egen hand. För de flesta blir detta en nyttig erfarenhet där man lär sig mer om sig själv, utvecklas och blir en lite bättre version av sig själv.

Ensam utan barnen

För nyskilda med barn blir veckorna då man är ensam ofta svårhanterliga. Det är vanligt att man tillbringar mycket tid på krogen, för att få sällskap och försöka döva känslan av isolation. För en del blir det lite för mycket av det goda och det kan bli väldigt svårt att leva det dubbelliv som uppstår när man har barnen hos sig ena veckan och lever som en tjugoåring veckan efter. Tyvärr händer det att veckorna med barnen då i stället fylls av trötthet, irritation och dåligt samvete.

Det finns andra sätt att klara de barnlösa veckorna som ensamstående. Att träffa vänner på andra platser än krogen till exempel. Museibesök, promenader, fisketurer och liknande kan vara välkomna ventiler då man både hinner få lite mänsklig kontakt och samtidigt kunna lätta sitt hjärta och prata ut om det som tynger en. Att träffa nya människor är också bra. Kanske börjar man gå en kurs någon gång i veckan, eller börjar med en fritidsaktivitet. För många blir träning, som ju nästan är vår nya religion, ett måste varje dag efter jobbet.

Upptäck nya intressen

Som nybliven utomstående bör man kanske inte låsa sig vid en sak, utan passa på att prova på lite av varje för att få chansen att upptäcka nya intressen och kanske utvidga umgängeskretsen. Många börjar på en kurs eller går med i en bokcirkel i förhoppningen att kanske träffa någon ny partner, men tyvärr är det sällan sådana planer går i lås. Bättre då att hitta på saker utifrån intresse och en genuin vilja att sysselsätta sig eller lära sig något nytt. Händer det något så händer det.

Begrav dig inte i arbete

Att satsa på karriären kan vara ett sätt att komma tillfreds med livet som ensamstående. Det är ett faktum att man hinner jobba betydligt mer när man bara har sig själv att rå om, och för den som gillar sitt jobb kan det ge förnyade möjligheter att utvecklas och göra karriär. Att begrava sig i ett jobb som man inte tycker om för att slippa ifrån jobbiga tankar är dock ingen bra lösning på lång sikt. Då är det bättre att försöka finna mening i tillvaron på andra håll.

En erfarenhet rikare

Det finns många ensamstående i Sverige, och nästan alla hittar de till slut ett sätt att leva som de trivs med. Att vara ensamstående är att kunna stå på egna ben och ta hand sig själv. Det är viktiga egenskaper som alla människor borde sträva efter, vare sig man längtar efter tvåsamhet eller trivs bra som det är.